Söndagens gig

Lördagen avslutades med att undertecknad somnade på flaket på en golfbil på väg till Friendship Bay, slog i huvudet någonstans under färdens gång och vaknade med spräckt ögonbryn i en solstol på stranden och tyckte egentligen att livet var ganska härligt emellanåt.

På söndagen badade jag på förmiddagen utanför Devils efter ett mikrofonstativ någon kastat i vattnet, jag lyckades givetvis sätta en sjöborre rakt i vänsterfoten och började långsamt ana ett scenario med en veckas haltande och hobbykirurgiska experiment.

Kyron dök upp utvilad på Jacks för det sista giget där han egentligen inte alls skulle medverkat, men liknande detaljer spelar ingen större roll i Karibien. Det var väldigt mycket folk denna gång, och jag vet inte riktigt vad killen går på, eller hur han orkar sjunga så länge utan minsta vila, men han hoppar runt med en energi som skulle få en duracellkanin att byta leverantör. Låten i filmen ovan är en improvisation med en refräng som jammades fram under kvällen på Mayreau med trumpojkarna. Lite tveksam filmning, mest Kyrons mage av nån jäkla anledning, men det beror på att kameramannen försöker spela bas samtidigt.

Söndagen avslutades med att bandet och Kyron blev bjudna på en middag av en nöjd Margit, så hela styrkan åkte över till Devils och käkade trerätters. Efter maten rev vi ut virveltrumma och hi-hat ur förrådet och satte oss och jammade lite vid bryggan. Bland annat lärde vi Kyron första versen på "Brev från kolonien", vilket faktiskt gick över förväntan. Ljudklipp finns. Polisen anslöt sig och levererade några oförglömliga versioner av Let it be, varav några även där finns inspelade. Carinas hund dansade mellan borden och välte ut ett tequilaglas vilket jag lyckades sätta högerfoten på, så jag återvände framåt morgonen till hotellet med en glasbit i ena foten och en sjöborre i den andra.

Jag fick lite lämpliga tips under dagen för lämpligt handhavande vad gäller avlägsnandet av tidigare nämnda sjöborre, och det alltjämt mest återkommande var att kissa på foten. Vilket verkade helgalet till en början, men efter en stund kom jag på att jag läst om någon liknande historia. Dock lät jag bli att praktisera det under dagen, men vid hemkomst till hotellet var det fullt naturligt att låta Christofer skvätta lite på den angripna foten då han ändå stod och kissade i en av rabatterna vid sidan av gångvägen upp till huvudbyggnaden. Jocke var inte sen att hjälpa till, och när även jag anslöt mig till triofontänen tänds en liten ficklampa bakom oss, vilket visade sig vara den gamle nattvakten som skulle kontrollera vad som försiggick. Jag skulle definitivt vilja läsa hans dagbok.