Studiobygge

Tisdagen ägnades åt att lägga isolering och golv i mitt lilla studioprojekt i Mölndal, en källarlokal i Fashionhouse-komplexet, Göteborgsvägen 89, fyrans spårvagn, titta gärna in om ni vill skruva en gipsskiva eller två. Sanny hjälpte mig på förmiddagen och Marie, en kompis från gymnasiet svängde förbi för lite golvläggning och bära skrivbord och käka lite indisk mat på New Delhi. Det låter väl helt normalt förutom att jag och Marie faktiskt inte träffats mer än några korta stunder sporadiskt på fyra år, och väluppfostrad som jag är låter jag folk jobba för mig istället för att umgås med dem, helt logiskt. Undrar hur jag egentligen lyckades skaffa mig vänner från första början? Black n' Decker-familjen är utökad med en nyköpt sticksåg, den syns i bild. Tyvärr kunde jag tillfälligtvis lånat Sannys och därefter lånat Urbans på obestämd tid, men det ligger minst fyra vuxenpoäng i själva känslan att äga egna verktyg (och gärna skryta om dem i den mån det går) och handen på hjärtat - när snickarmäster Sanny frågar sarkastiskt "hade du aldrig träslöjd i skolan...?" får man lust att köpa en kapsåg också, när man ändå är på gång.

Slavdrivarmäster i egen hög person. Är det förresten någon mer än jag som tycker att uppräkningen trälim - betongborr - tigersåg innehåller en viss humor? Just med tanke på val av material. Såga tiger, limma trä...

Outshine inspelning

Kretz mitt under inspelning av förmodligen den fetaste platta som någonsin gjort. Den tar tid och kommer bli skitdyr (när jag frågar om hur vi tänkt finansiera blir alla helt vita i ansiktet och muttrar "orkar inte tänka på det nu" och "är det nån som vill ha kaffe" och sånt där) men det kommer bli en hel del feta låtar. Förmodligen säljer vi som vanligt inte en skiva i Sverige utan den kommer toksälja och hyllas av spritskallarna i Wisconsin. Men det börjar bli standard.

Jag vill ha en kopp kaffe älskling din jävel

I vanlig god ordning försöker jag sprida kunskapen om svenska svordomar och allehanda könsord till oinvigda världen runt, men i detta fallet gick det åt helvete då Sofia var med och jag tydligen hade någorlunda omdöme i behåll, plus att jag denna gång var mer intresserad av att lära mig viktiga fraser på arabiska, mest för att kunna skryta för Malin. Här försöker Jasem och Salam lära mig hur man beställer kaffe, fast just i detta fallet blir det något i stil med "jag vill ha en kopp kaffe älskling din jävel". Jag är skitnöjd över att kunna svära på arabiska medan stackars Jasem försöker förklara att folk kan bli förbannade på mig. Bakgrundshistoria till filmklippet är en sommarkväll med filt och två flaskor vin och chips och Bruce Springsteen på snålplats på grönområde precis utanför Ullevi. En snabb promenad längs Avenyn, vi hamnade på Concecco och träffade två roliga irakier, som kvällen efter bjöd mig till sitt hem och lärde mig äta libabröd och röka vattenpipa, men det är en annan historia. Notera Sofias "håll käft David" i slutet.

Johnny Cash

Varje gång jag jobbar på Torsbo Fritidsgård i Vara blir jag kallad för fegis av min kära kollega (bondhustrun) Ann Källeskog för att jag inte slutfört min Johnny Cash-tatuering ända runt, så det får väl bli dags för det snart... men problemet är ju att det gäller insidan av överarmen, så det ligger verkligen inte först på priolistan dessa dagar, och det är dyrare i Sverige, och snåla pojkar från Nossebro som försöker verka tuffa men förmodligen kommer lipa, kissa på sig och svimma (i valfri ordning) hos farbror tatuerare har det inte lätt alla gånger...

Beroendevarning...

Mina två aktuella addictions... bollnästjejer och black n' deckers... (det är en helt underbar känsla att få gå loss med en borrmaskin, något som kan likställas med en pojkes första moped eller första gången den lilla valpen får bita i en brevbärare. Inget jobb är för litet eller för stort, här borrar vi i allt, även om det gäller betong eller att sätta in ett A4-ark i en pärm och du händelsevis råkar sakna hålslag.)

Akustiskt Töreboda-gig

Sk8 gigar i Töreboda - åskådarna skiljer sig inte särskilt mycket från varandra vad gäller ålder och kön... dock finns det ett par intressanta detaljer just här, bland annat den som skriker ett tydligt "NEEEJ" när Jesper frågar om de ska köra en låt till... och man skulle kunna slipa på mellansnacket en aning om man ska vara lite kritisk...

Indiskt bord, vita soffor

Det här är Göteborgs absolut snyggaste lägenhet alla kategorier, går du utanför dörren händer det ibland att nån skjuter på dig, men man behöver inte gå ut jämt heller. Det luktar fis i korridoren, men inomhus glömmer man bort allt det där. För övrigt var det här världens roligaste flyttsession, och jag är skyldig Sofia hur jävla mycket som helst för hennes träningsvärk dagen efter att ha flyttat en massa tunga möbler tre våningar upp utan hiss. Vid det här laget borde jag nog ha samlat på mig tillräckligt för att vara personlig slav i två veckor.

Sk8 gig

Sk8 testade ny basist i helgen, här på scen omringade av en massa kids. Det är väldigt tacksamt med barn i publiken som inte ens är nära att bli tonåringar än på ett tag, de funkar ungefär som den amerikanska basketpubliken, de gör en massa väsen när man säger åt dem att göra det. Vilket Jesper kom på. En av arrangörerna frågade mig om man inte borde flytta ungarna från scen på grund av ljudvolymen från förstärkarna, vilket är intressant eftersom kidsen själva lät ungefär dubbelt så högt.

Soundcheck

Bröllopsgig i helgen, det här är Mattias' svar på Lars Vegas soloplatta "I'm in Bongo heaven" med endast conga och sång. Backstage hittade vi en tramporgel från början av förra seklet, gjord på Herrljunga Orgelfabrik, som visade sig vara klockren att lira Johnny Cash på. Mobilinspelningar gjordes, bootleg kommer snart i en skivaffär nära dig, googla "bigtime band; the tramporgel sessions".

Bensinpriset igen

Något vi diskuterade igår, jag och min far - på vägen hem från Landvetter där jag hämtade hem honom från Tyskland (vilket förmodligen var en mycket långtråkig och krävande affärsresa då varje gång man ringde fick man svaret "Tjena, jo bara fint, jag sitter i Altstadt och dricker öl"), är inflationen som höjt bensin- och dieselpris för med sig eftersom yrkestrafiken inte kan åka kollektivt och knappast heller tanka miljövänligt. Alla företagsleveranser blir dyrare vilket leder till att priser på varor och tjänster stiger och vi drivs in i en lågkonjunktur. Å andra sidan är det här läsvärt, men jag hävdar fortfarande att vi har dåligt med alternativ för att kunna genomföra en ordentlig förändring. Människor kommer bara att bli förbannade, och för egen del skulle jag gärna kunna tänka mig att köpa miljöbil om det fanns en riktigt prisvärd och relevant lösning. Om man ska höja bensin- och dieselpriserna till den milda grad bör man från statligt håll satsa än mer på etanolbilar på samlad front. Eller vilket jävla drivmedel det nu blir. BTL, biomass to liquid, som kan blandas i vanlig diesel, borde vara ett bättre alternativ till yrkestrafiken, framför allt om man jämför med vad som finns för tillfället. Inget alls. Och fortfarande är det så att vi är ett litet jävla land som är en skit i havet om man jämför med utsläppen över pölen, men visst, höj bensinpriset bara. Det kommer ju att lösa alla miljöproblem omgående.

SJ

Mobilt bredband på tåg är riktigt trevligt, eftersom det är ett jävla hån att ta ut 49 kronor för ett lösenord till det trådlösa nätverket ombord på tågen. Just nu åker jag med Tågkompaniet, som förmodligen inte erbjuder trådlös internetanslutning (däremot säljer de små 25 cl tetrapack Bravojuice för 15 kronor som kostar 5,90 på OKQ8 i Kungälv) - kontentan är att det är 2008 och du får betala en summa som motsvarar en femtedel av hela tågresan för ett temporärt nätverkslösenord såvida du inte åker första klass och vill betala för lite extra tystnad, kostymklädda resekamrater och Sveriges i särklass mest exklusiva tidning och morgonkaffe. För övrigt är hela tågresan för dyr. Vi har fortfarande ingen riktigt bra motivering till ett internationellt sett skrattretande högt bensinpris då de korta kollektiva resorna inte lönar sig. Långa resor är en sak eftersom du numera får ta banklån om du har planerat att åka bil längre sträckor, men alla idioter som förespråkar högt bensinpris saknar bra konkreta praktiska lösningar vad gäller drivmedel eller fungerande och prisvärd kollektivtrafik. Swebus express är ett mycket gångbart alternativ, dock begränsade avgångar. Följande debattartikel av professor Hans-Erik Ångström är läsvärd apropå miljövänliga drivmedel, sammanfattningsvis att framtiden för importerad etanol är ganska osäker. Innan vi fått ett allmänt vedertaget och etablerat substitut till våra miljöfarliga drivmedel har vi ett moment 22 som förmodligen i förlängningen bara leder till ett kollektivt raseri och magvärk, hemorrojder och fler självmord. (Givetvis, av döma av avslutningen orkade jag inte fortsätta, men återkommer senare till ämnet).

Årets kvinna

Det här är ett reklamutskick från Kodak, som var adresserat till min far på Rydins Tryckeri, och det är ett utskick av den typen där man skriver i mottagarens namn och adress och i detta fallet företagsnamn på alla möjliga ställen där det överhuvudtaget går att få in dem. Rätt kul idé, förutom att du inte vet ett skit om vem du skickar till. Avsändaren känner till bransch, företagsnamn, adress, organisationsnummer... men uppenbarligen inte kön.

Carolines releasefest

Vi var på Storan och kollade på Caroline Larssons skivrelease, smet därefter iväg till Rockbaren och efterfestade med diverse löst folk, barbadosbasister och liknande... här på bilden har vi Sofia tryggt lutad mot en vid det här laget förmodligen rätt svettig och illaluktande Caroline Larsson-gitarrist. Det var god mat, för den var gratis. Vi har även lite drinkbiljetter kvar, för jag hittade ett par stycken. Med andra ord en lyckad kväll ;)

Kära bokare...

..ring gärna till oss och fråga om vi vill spela på er hillbillyfest ute i skogen, ert lesbiska bröllop, er årliga träff för raggarbilsentusiaster som bara lyssnar på meduza och har lömska odjur i håret, ni kan få nej, ni kan få ja, det beror på humör, dagsform och vad du verkar vara för typ av person... men ring inte och berätta vilka som rekommenderat oss. Ring inte och berätta vilka ni först ville boka till festen, som ni helst ville ha från början, som uppenbarligen ni tycker är mycket bättre än oss... annars spelar vi gärna. Dyra är vi. Men förmodligen bäst i världen. Och jag kan nästan en hel Eddie Meduza och en refräng av Björn Rosenström.

Ljud&ljus på Götene vårmarknad

Jag var en sväng i Götene och rattade ljud på deras vårmarknad, Sk8 lirade också. Mitt under en prisutdelning kom en kraftig åskskur, och samtidigt som jag försöker rädda högtalarna på scenen undan det värsta regnet ser jag mitt bland publiken där mixern står (under tak, dock) att det bildas en liten sjö på marken där trefascentralen, laptopadaptern och lite annat smått och gott simmar runt som glada makrillar i en guldfiskdamm. Med hjälp av en snäll Lionsgubbe som heter Bengt och hans kinaimporterade mobiltelefonstraps lyckades vi knyta fast kablarna i bordsbenen. Ljud hade vi dock, kablar torkar, ingen dog, och humöret var på topp. Efter att allt folk hade gått hem och tinat upp förfrusna tår tog sig några tjejer upp på scenen och sjöng Sk8 för full hals så hela Götene vaknade. Som sagt, varför vara sur när man kan vara blöt?

Kändisgolf

Äh. Motljus. Men det här är Anna Book och Lill-Babs, Sk8 spelade på kändisgolf på Hills GK i Mölndal till förmån för cancersjuka barn. Andreas Johnson, Thomas Ravelli, Magnus Wislander, Prinsessan Birgitta, Lasse Kroner, Lasse Åberg, Ernst Billgren, Tone Bekkestad, Janne Schaffer, Pontus Gårdinger (han hade grått skägg), Richard Herrey... det var en salig blandning. Sara Varga och Viktor Åkerblom, det var två sköna människor. Och damnit, jag var så nära att filma när Anna Book sade "if you want a nice Feta, you should go to a Greek store" men jag är en mycket dålig paparazzi.

Här ser vi Annika Sjöö och Tobias Karlsson från Lets Dance i en danslektion med barnen. Anna Book och Sk8-killarna var givetvis också med. Och tittar man riktigt noga kan man se mamma Annelie lite längre bak, vi samarbetade även senare i ett lyckat golfbilsrace - givetvis helt livsfarligt. Kombinationen Anna Book och golfbil är också helt livsfarlig, även när hon ska parkera och inte har någon att tävla mot.

Let's dance-gänget med Annika Sjöö, Viktor Åkerblom, Tobbe Karlsson och Sara Varga. I mitten ser vi en nattklubbsägare som heter Tobias, som förmodligen inte har nåt direkt med Let's dance att göra, men whatever. Man photoshoppar väl inte bort folk för principens skull?

Singer/songwriter

Dags för konsert, vi ligger lite efter i förberedelserna, men det jobbas för fullt. Den här tjejen och jag delade ut flyers via cykel en kväll, med ett tempo världen sällan skådat. Sen kastade vi mjukost på varandra, och lekte Lyfta Lindy.

Up to date

Tillbaks i Sverige igen, och återigen aktuella inlägg istället för gammal skåpmat (det där är ett mycket intressant uttryck, och jag gillar det) och vi har fått vårt första smakprov på sommarvärme. Riktigt varmt, riktigt skönt, riktigt underbart. Så jävla underbart att det måste firas. På med sommarbyxorna, mina älskade, som jag köpt billigt på rean förra hösten, men de ser dyra ut. Och tyvärr tog femton pizzor på rad under turnén ut sin rätt. Normalt sett brukar knappar ryka först, men jag tyckte det var roligare att klyva blixtlåset, så nu är gylfen öppen dygnet runt. Funkar med en skjorta över.

Internationella symboler?

Notera att bilden är mörk, (är ingen hejare på blixtinställningar på mobilkameror) det är dock i själva verket morgon i Frankfurt och vi har ett par timmar att slå ihjäl. Får syn på denna symbol (se bild) och ser kort därefter en tankspridd gubbe som går rakt in i svängdörren... givetvis åt fel håll. Med en ljudlig smäll. Förmodligen gjorde det ont, och jag vet att amerikanare är tydligare vad gäller manualer och bruksanvisningar än tyskar... men det här är inte direkt raketforskning.

Bagagevagn är bra att ha

Om man som jag har köpt på sig alldeles för mycket prylar för sitt eget välmående och knappt får igen sina väskor med god vilja och en ordentlig dos våld kommer vi till viss praktiska bekymmer på flygplatsen, när man överallt hamnar femtio meter efter de andra och måste be säkerhetsvakterna om hjälp att hitta rätt plan. Där kommer bagagevagnen in i bilden. Givetvis blir man en livsfarlig allmänfara eftersom gitarrer sticker ut åt alla håll, men folk flyttar oftast på sig när man kör över dem och man hinner enkelt och smidigt till boardingen. Trodde jag. I Kapitalistchicago kostar hyra av bagagevagn fyra dollar, och när jag kvitterat ut min dyra jävla bagagevagn, gnäller och fräser och ansluter mig till de andra på bussen mellan terminalerna (vilket är obligatoriskt eftersom O'hare är ungefär trettio gånger så stort som Nossebro) får jag en påpekan av en sur säkerhetstant som förklarar att jag inte alls kan ta min bagagevagn med mig. Fyra dollar för tre minuter och bagagevagnsjäveln var numera ett minne blott och jag släpar på mina jävla väskor igen och ser de andra killarna försvinna i folkmassan igen. Jävla amerikaner.

O'hare, Chicago

Lyd mitt råd; köp aldrig mat på internationella flygplatser. Stilla er hunger, även om det är över fem timmars väntetid, gå på planet, plundra påfyllningen av gratis snacks och be om extra bröd till maten. Gör du det ordentligt kommer flygvärdinnorna bli förbannade på dig och berätta anekdoter om dig för sina barnbarn, men det är åtminstone en billigare lösning. Ovan avbildade grillade grekiska sandwich med tillhörande vitlöksdressing och Red Bull kostade 19 dollar. Och vi som var vana att äta relativt billigt. Det tog jag igen här, med råge.

Total verbal nedbrytning

Det här är en film i sitt eget slag, dock krävs lite bakgrundshistoria. Vi vet att Brandon, den skäggige, är samma kille som spelade gitarr för Erlend när han sov (se tidigare blogginlägg) och han har uppenbarligen en stor förkärlek för practical jokes och tycker om att dra nytta av andras egenheter och svaga stunder. Just i denna video är Jimmy vid tillfället endast en blek skugga av vad han borde vara, den amerikanska influensan går hårt åt klena svenskar, Jimmy inget undantag. Brandon inriktar sig här främst på J's frisyr, hans "peacock hair" och gör en perfekt imitation över hur J ser ut på scen med gitarren i hand. Med vissa ljudeffekter. Plus att man även avhandlar att de tjejer på turnén som visat intresse för J, dock ej ömsesidigt, har varit av den stora sorten.

Det finns även en helt sanslös film (som jag ska försöka redigera, för den är ohyggligt lång) där Brandon håller en kvarts monolog där allt går ut på att redogöra för Jimmys ovanor och svaga sidor. Bland annat innehåller monologen följande:

"Fredric wakes up looking good, with the beard tight, hair shaved, and so on. You (Jimmy) spend an hour and a half, with your fucking peacock hair, and you're still the ugliest guy in the band! I know David, spends some time in the bathroom, he dyes his hair, he uses hair spray, but still, when he come out of there he looks good! You're just a slight improvement of when you woke up... and you should tuck your belly in, the other guys eat vegetables, you're the fuckin one guy keeping McDonalds alive in Sweden..."

Och så fortsätter det, minut efter minut - jag ska hitta ett sätt att klippa ut godbitarna från den. Tills dess får ni hålla till godo med den här. Den är inte lika verbal, men dock visuell och ganska direkt. Mycket nöje.

Norwegian dumpster

Okej, sorry för mycket dålig bild, men den här måste faktiskt med... det här är två skyltar som hade monterats upp utanför Champs (sportsbaren i Sheboygan) till vår ära, den översta säger "PARKING FOR SWEDES ONLY - ALL OTHERS WILL BE TOWED" (alltså parkering enbart för svenskar, övriga bogseras bort) och den understa säger "NORWEGIAN DUMPSTER", vilket syftar på att Erlend tillbringade en del tid i just den busken under förra turnén. De är för söta.

Fish

Det här är vår underbare ljudtekniker Fish, som har rattat riktigt stora artister (ej menat i omkrets) är otroligt tjock och sprattlar sig upp ur TV-soffan (han kommer inte upp på något annat sätt). Det är samme man som klämmer sig in med nöd och näppe vid matbordet när jag har ungefär tre meter mellan mage och bordskant, och som äter sirap med pannkakor istället för tvärtom, och som snackar som två och delar villa med Naked Cowboy. Love you, Fish!

På scen i Sheboygan

Även fast man är en hyfsat volymstark norrman och är beväpnad med mik är det inte så lätt att göra sig hörd mellan låtarna ibland eftersom amerikaner med rejäla lungor och stor mage nästan låter lika mycket utan hjälpmedel.

Oanständiga svenskar?

"Cause we are Swedish, and we like dancing, and when we get drunk, we lose our pantsies..." tydligen har amerikanarna baserat sin uppfattning om Sveriges befolkning på det beteende som deras svenska vänner i bandet Outshine uppenbarligen visat vid något eller några tillfällen... det här är Peter i Carbellion som gör en liten egen demonstration. Ungefär hela Wisconsin kan denna vackra sång eftersom den sjöngs i tid och otid. Och kära amerikanska vänner, vi pratar faktiskt inte med tysk accent!

When kids makes too much noise...

Här är samma ungar som nedan, och här får vi en hint om hur man uppfostrar barn i USA. Outshinestickers kan användas till mycket...

Different kind of monkey

Här är en helt underbar film med två helt underbara kids, det är lite störande ljud i bakgrunden för att vi är på en restaurang, men det går att höra ändå. De blev väldigt blyga när de skulle filmas, förstås, annars pratade de hela tiden. Franny, dottern, slog mig faktiskt i tic-tac-toe (luffarschack, tre i rad). Jag öppnade hårt och tänkte att jag skulle låta henne komma in i matchen efter ett tag, men fick tillräckligt mycket stryk för att skämmas som en hund i en månad till, minst. Max, sonen, gillade Jimmys mohikanfrisyr och tyckte att han såg ut som en "different kind of monkey", "and now he's gonna eat bananas!" Sagt och gjort, Jimmy fick en liten ful banan och var glad och nöjd, sedan såg vi på film tillsammans och var barnvakter för en timma när mamman åkte ut på ärenden. Jag fick hålla för ögonen på Max när det hände något läskigt i filmen, för Franny var detta inte lika farligt, eftersom hon är en tuff tjej. Däremot gömde hon sig bakom soffan när det var några som kysstes i filmen, för det var äckligt...

Fore!

Okej, vänner, här är beviset, Fredrik Kretz spelar moderatbandy och han gillar det. Faktum är att han tillämpade nybörjartur eller något liknande, för vi kan faktiskt bevittna en mycket vacker sving värdig viss respekt. Notera den naturliga uppställningen och den graciösa finishen, och hur sjukt nöjd han är efteråt. Låt gå för att han går lite för djupt i uppsvingen och knäböjer lite för mycket innan bollkontakt, men man vinner tävlingar på kvalitet, inte estetik. Klippet är filmat på John Slatner's (vår polare och bilkontakt, som bor i Salem) gräsmatta, och vi använde ranchbollar som han, eh, lånat på obestämd tid från traktens golfbana. Nu har med andra ord hela bandet något slags fallenhet för golf. Säg det inte till någon.

NBA - Milwaukee Bucks vs. Boston Celtics

Go, bucks go! Vi drog ned till Bradley Center i Milwaukee, fick en helt egen svit för att Cameron hade lämpligt nog kommit över fem fribiljetter (a' 131 dollar styck) och åt givetvis sjukt mycket pizza och drack inte särskilt kalorisnåla drycker och blev en del av den amerikanska sporthysterin nar Bucks utjämnade till 99-99 en halv minut innan ordinarie matchtids slut. Tyvärr sjabblade de bort det lik förbaskat i slutändan, men de kämpade väl. Stora killar. Riktigt stora. Till och med Cameron ser liten ut bredvid dem, även fast han ar ungefar dubbelt så tjock.

Pure rock n' roll

Det här är Cameron, den beskedlige och mycket vänlige mannen ni såg i ett tidigare inlägg med en stor kanin på magen. Som ni kan utläsa av ovan visade bild är han världens snällaste gubbe som tar hand om två barn och en grinig sambo och är snäll mot sin hund, som ni redan vet har vissa brister (man kan inte vara rumsren jämt, gammalt hundordspråk). Och det är kanske lite essensen här också, att man kan inte vara en snäll och vänlig arrangemangsbokare för Ticketmaster eller småbarnspappa hela dygnet igenom, iallafall inte om man på lediga stunder sjunger i Carbellion.

Kulinariska mästerverk...

Well, alla kök har sina specialiteter, och på samma sätt kan det ibland vara svårt att välja mellan två olika maträtter. Det här är pasta och pizza. Samtidigt. Pizza med ost och makaroner. Fast ärligt talat ganska god, men låt det inte komma ut offentligt. (Okej, jag vet att jag blandade cornflakes och ris under gymnasietiden mest för sakens skull, men man blir äldre med åren, och utvecklar något slags god smak, vilket normalt inte innefattar makaroner och pizza i samma mening).

Vanen är död!

Vår kära van drog sin sista suck efter en resa från Madison till Port Washington. Med en trasig topplockspackning hostade den sig ända fram till en bensinmacksparkering, därefter kissade den något uppgivet på sig och tog farväl (kylarvätskan rann ut över hela asfalten). Vila i frid du underbara, fula, sönderkörda, ihoptejpade van, vi älskar dig. Nu får vi lita till våra tjocka och skäggiga och snälla amerikanska vänner, och till den fantastiska amerikanska tåginfrastrukturen, som är lite bortglömd och inte riktigt hittar sin plats i kontinenten som styrs helt och hållet av pengar, chips och bilar. Men det brukar lösa sig, sånt där.

Däckbyte två

De amerikanska vägarna går hårt åt vår stackars van, här avbildad på väg till Madison för lördagens gig. Tyvärr något försenat på grund av ytterligare ett däckbyte. Lämpligt nog precis bredvid en kvällsöppen Grand Ol' Tires, vilka gladeligen bytte däcket för sjuttio dollar. Så nu har vi två däck som tillsammans är dyrare än bilen i sig. Giget gick dock bra, vi hann nästan i tid... som ni ser har vi även tejpat ihop kofångaren, vilket givetvis inte är en vital del. Får vi gaffa ihop motorn är det väl aningen värre.

Däckbyte 1

På väg till Indianapolis fick vi vara med om att reservdäcket på en Ford Aerostar -91 tydligen mest var där för syns skull, inte för att monteras. Det passade inte! Och när man inte har något reservhjul får man köra på fälgen, vilket gör att däcket ser ut ungefär så här efter ett par miles.

Eau Claire-tripp

Här är Fredrik o jag på väg till Eau Claire. I bakgrunden syns en rauk. Detta är samma kväll som vi fullständigt jammade skiten ur Stones Throw i världsmästerskapen i blues på Open Jam Night. Amerikanarna fick känna sig överkörda av den svenska bluesmaskinen, vilket vi givetvis tyckte var väldigt trevligt.

Noterat

En kunskap man bör ha med sig i bagaget när man reser till USA är att ALDRIG beställa cola med is i. Om ni applicerar Arkimedes princip förstår ni efter en liten stund (beroende på person, givetvis, men det är inte raketforskning) att om man fyller ett helt glas med is får man försöka leta efter colan någonstans på botten av glaset. När man beställer cola utan is får man oftast en ganska förnärmad min från servitrisen av okänd anledning. Är det för att man liksom listat ut deras knep? Måste man förklara sig? "Nej, snälla vän, jag beställer cola utan is för att jag råkar gilla cola mer än vad jag gillar is, och dessutom för att det faktiskt är sjuttiofyra minus ute och ni faktiskt fortfarande har snö i april."

Andra iakttagelser är att det finns häftklamrar i ungefär två komma fyra procent av alla dagstidningar. Tidningarna håller inte ihop längre än till tredje sidan, några faller på golvet, några breder nöjt ut sig på bordet och försvårar tillgång till mat (vilket givetvis är en bra hälsofaktor i just detta land) och andra praktiska detaljer, men amerikanarna är glada och nöjda ändå, vecklar ihop sina trehundrafemtionio lösa sidor som vid det här laget ligger utspridda över hela rummet. Sparar man in på häftklamrarna? Är det tanken? Man har dock inga problem med att förpacka varenda jävla tuggummi i tjugo meter papper i ett paket á fjorton bitar. Jag ser inga problem med att använda resealable bags med tjugofem bitar som ligger tillsammans och mår jättebra istället för att separera dem bättre skyddade än radioaktivt material. Spara papper? Nä. Och kan man inte hitta tuggummi som inte smakar laboratoriefrukt? Visst, du luktar inte gammal mat i munnen eftersom syntetmangon har neutraliserat allt du kommer lukta (och smaka) för ett par timmar framöver. På vissa områden skulle jag vilja ha lite mer... vad heter det... finess?

På begäran

Okej, här är den, men på högst egen risk. Låt ingen under 25 någonsin få se det här, det är mycket provokativt material. På riktigt. Jag har lovat mig själv att aldrig lägga ut det här, men efter ett stort antal påtryckningar är jag tvungen. Förlåt. Jag är givetvis oskyldig till den pedagogiska nidhandling det innebär att ha lärt de stackars amerikanerna dylika ord. För att vara ärlig har jag naturligtvis inte en aning om var de fått det ifrån. Jag har aldrig lärt mig ord av den här kalibern. Jag har aldrig ens tittat åt en kvinnostjärt, ens på television när jag varit tvungen, då har jag nämligen blundat. Förmodligen vet jag inte ens vad något av orden som avhandlas på ovanstående videoklipp ens betyder. Med andra ord är jag helt och hållet oansvarig för det man nu kan beskåda via ett enkelt musklick på denna före detta relativt anständiga blogg, och bör ej heller hållas straffskyldig till eventuella efterräkningar. Förstår ni det? FÖRLÅT!!!

Svenskalektion 2

Jimmy försöker lära Melanie från Madison några lämpliga användbara svenska ord som hon garanterat kommer att ha stor användning av i olika sammanhang. Efter att ha delat ut de två första benämningarna till mig respektive Fredrik fanns det uppenbarligen enbart en kandidat kvar till den sista titeln... till Jimmys stora förtret ;)

Och lägg märke till att "Å" är ett "A" "with a fucking prick, you know?"

Madison

Nu börjar det likna nåt... febern släpper mer och mer, varm choklad, lemonad, fullkornsbröd, dyrt som fan, gratis trådlöst, Felix lilla fula röda pixelhund på MSN som det ska vara, inget gig ikväll... Katie och Pippa (ja, hon heter faktiskt så) mötte upp oss på cafét och sitter och gör oss sällskap och pluggar lite. Madison är en klassisk universitetsstad med många mysiga hak, bland annat the Klinic där vi lirade mycket förra turnén, där vi sov i en mystisk lägenhet som ägs av klubbens ägare Naked Mike (ja, det finns en förklaring även här) som är full och jättestökig varje kväll men givetvis fullständigt älskar oss svenskar och som förmodligen inte riktigt fattade vad som hände förra gången vi var där och våra goda vänner Madisontjejerna kom dit och vi fullständigt tog över stället...

Fearless Radio

Ett par radiointervjuer har ägt rum, vilket fått vissa rykten att spridas på gigställena om "crazy swedes" och liknande smickrande epitet... ovanstående fotades i en central inspelningsstudio mitt i Chicago, ladda ned den första timman, och den andra timman - på egen risk, givetvis, för vi fick två timmar i etern. Och Outshine och Carbellion som släpps lös i amerikansk radio i hela två timmar, det kan bara sluta i kaos, eller hur? Någon som hört talas om pants-off radio? En av de kvinnliga inspelningsassistenterna fick feeling och daskade till min stjärt med ett skärp. Med all säkerhet har de haft ännu knäppare gäster i den studion, men de kanske inte glömmer oss i första taget...

Bourbon

Den bästa medicinen mot feber är Bourbon, enligt Brian. Brian är också känd under namnet Naked Cowboy, vilket har sin historia. Den berättar jag gärna vid lämpligt tillfälle, bjud mig på mat och vitt vin. Anyone?

Chemical warfare

Den kvällen när Beauty lade en liten bit av hund på vardagsrumsmattan hade Fredrik uppenbara problem med att sitta och jobba ostört på grund av vissa besvärande sidoeffekter...

This is Beauty. She's a dog.

Det här är en mycket speciell hund, rätt söt, som tillhör Cameron, som finns dokumenterad på bild med en stor kanin om man scrollar ned några inlägg. Beauty bor i huset där vi oftast sover när vi lirat med Carbellion, Camerons hus i Racine. Beauty är rätt gammal, rumsren på papperet, men förmodligen lite senil vad gäller just den delen eftersom det förekommer lite lämningar här och var när Beauty liksom ibland glömmer av att det finns en hundlucka och att det inte är helt populärt hos husse att placera begagnad hundmat på dyr orientalisk matta. För övrigt dricker hundskrället vatten som tre kameler och har en passion i dreglandets ädla konst. Helt okej om hon inte hade varit lika förtjust i att väcka mig om morgnarna och vilja pussas. Min hämnd utgörs i att min sms-signal på den nya mobilen är en dörrklocka, vilket givetvis får Beauty att springa till dörren varje gång. Hon kommer väl lära sig någon gång, hoppas jag...

The Giraffes

Här snackar vi helgalet band. Musikstil är svårdefinierad, det var liksom lite allt på samma gång. Den här gitarristen hade vänt på sin Les Paul a´la Hendrix och inte brytt sig om att stränga om på "vanligt" vis utan hade bassträngarna längst ned mot golvet. Hur ser skallen ut på en sån gubbe om han lär sig lira så där? Han var bra som fanken också.

Det här var trummisen, som vi givetvis lärde en hel del svenska ord, vilket han gick igång på direkt. Han smällde in lite improviserade körer som bestod av enbart svenska ord mitt i deras låtar, vilket ledde till en del goda garv... spottade gjorde han också. Långt. Ändå från trumsetet till första raden i publiken, vilket givetvis ledde till att man fick vara aningen mer vaksam.

Oväder

Chicago är väldigt trevligt i solsken, tyvärr bestämde sig inte de amerikanesiska vädergudarna för att skapa någon vidare sommarstämning denna dag, vilket givetvis gör underverk med hälsan vad gäller det stackars svenska rockbandet...

Styling av bil

Det blev faktiskt ganska bra fart på vår kära och mycket fula turnébuss med hjälp av denna lilla modifiering. En tungt lastad Ford Aerostar från -91 med stötdämpare som är funktionella men inte de vassaste på marknaden gjorde att skärmkanterna försökte gripa tag i däcken och således hindra dem från att rulla. Nu går den som ett skott.

Uncle Beezer

Än så länge ingen hämnd från norrmannens sida. Å andra sidan kanske inte så himskans märkligt med tanke på att hans antagonist är mannen på ovanstående bild. Jag har kikat lite i hans skafferi och upptäcker inga råvaror eller ingredienser som ser ut att en gång i tiden kunnat sitta på människor, men man ska aldrig dra slutsatser för tidigt...

Mata kanin

Påsk firas faktiskt även i USA! För att än en gång belysa ämnet storlek i fråga om vårt kära fädernesland kan man här jämföra Jimmy till vänster, som med svenska mått mätt faktiskt är en relativt stor kille, Cameron till höger som är en normalt byggd amerikansk man som enligt uppgift väger 265 pounds, med andra ord hundratjugo kilo, och de tre långörade killarna längst fram som var de minsta som fanns på det givetvis gigantiska amerikanska köpcentrat. Vad dekorerade ni soffborden med hemma i Sverige? Små prydnadskycklingar? Det funkar inte riktigt så här borta...

Vattenklosett

Vrid huvudet nittio grader motsols så hittar ni en toalett, just detta exemplar kan man hitta på herravdelningen på terminal 5, O´Hare, Chicago. Det är blött på golvet, men tro mig, vänner, jag siktar bättre än så. Denna vattenklosett, however, är av amerikansk standard och rymmer mellan tummen och pekfingret ungefär trehundratusen liter vatten, som med ett enkelt handgrepp spolas ned till tonerna av ett kraftfullt "SCHLURRRP". Det är inte särskilt långt ned till vattnet heller, så långkorvsbajsaren kan i värsta fall bli tvungen att resa sig till knäståen... äh, vi går inte in på det där, ursäkta mig. Men det är åtminstone uppenbart var hälften av världens vattenproduktion har sin upprinnelse. Stora nyttjare med väl tilltagna bakdelsmått = gigantiska vattenmängder.

Fortsättning på nedanstående...

En bild till, samma tema. Tittar man noga ser man Erlends huvud någonstans där framför förstärkaren. Jag har hört att det planeras någon typ av hämnd, men inte sett något konkret än så länge.

Det är inte lätt att vara norrman...

När man druckit lite för mycket och är jetlagad till tusen är det väldigt skönt att krypa ned i en varm säng och förbereda sig mentalt inför morgondagens äventyr. Tyvärr får man aldrig vara i fred, åtminstone inte om man är från Norge och vid tidigare tillfällen hävdat saker som "Wisconsin people can't drink" och trott att man är större, vackrare och skäggigare än den över hundra kilo tunge Brandon som ni ser spelar en vacker morgonserenad till Erlends ära. I detta fallet med en förstärkare placerad i vår lille norrmans bäddsoffa (närmare bestämt på hans mage) och volymen rätt så rejält i bott, naturlig dist är bara förnamnet... det är ganska uppenbart vem som i detta fall stod upp längst. Men oroa er inte. Vår lille norrman kommer tillbaka, han ska bara vila sig lite först.

USA

En vecka har förflutit här borta i det stora landet i Väst
och det finns en hel del att berätta om man vill... bilden

till höger visar ett par män i sina bästa år som modifierar en nyköpt bil som ska ta ovan nämnda personer till alla möjliga märkliga ställen. Bilen i sig går bra men ser förjävlig ut, något som bekymrar oss föga. Våra kontakter som bokar gigs och dylikt gör sig relativt roliga över vårt fordon som snart når en viss kultstatus...

Nåväl. Idag har vi varit i Chicago och gjort en livesändning två timmar i radio (http://www.fearlessradio.com/) och åt på en riktigt fin restaurang där med våra amerikanska vänner... dyrt som sjutton, men gott. Har fått lite inblick i vissa sammanhang och detaljer om USA, till exempel vad gäller miljöpolicy, presidentval, skräpmat kontra low-fat foods, alkohol och bilkörning, kollektivtrafik, krigspolitik...

Kan ingen tala om för skallarna att det faktiskt kan vara en bra ide att kolla hur de löser vissa saker i andra länder? ;)