torsdag 22 maj 2008

Årets kvinna


Det här är ett reklamutskick från Kodak, som var adresserat till min far på Rydins Tryckeri, och det är ett utskick av den typen där man skriver i mottagarens namn och adress och i detta fallet företagsnamn på alla möjliga ställen där det överhuvudtaget går att få in dem. Rätt kul idé, förutom att du inte vet ett skit om vem du skickar till. Avsändaren känner till bransch, företagsnamn, adress, organisationsnummer... men uppenbarligen inte kön.

Carolines releasefest


Vi var på Storan och kollade på Caroline Larssons skivrelease, smet därefter iväg till Rockbaren och efterfestade med diverse löst folk, barbadosbasister och liknande... här på bilden har vi Sofia tryggt lutad mot en vid det här laget förmodligen rätt svettig och illaluktande Caroline Larsson-gitarrist. Det var god mat, för den var gratis. Vi har även lite drinkbiljetter kvar, för jag hittade ett par stycken. Med andra ord en lyckad kväll ;)

söndag 18 maj 2008

Kära bokare...


..ring gärna till oss och fråga om vi vill spela på er hillbillyfest ute i skogen, ert lesbiska bröllop, er årliga träff för raggarbilsentusiaster som bara lyssnar på meduza och har lömska odjur i håret, ni kan få nej, ni kan få ja, det beror på humör, dagsform och vad du verkar vara för typ av person... men ring inte och berätta vilka som rekommenderat oss. Ring inte och berätta vilka ni först ville boka till festen, som ni helst ville ha från början, som uppenbarligen ni tycker är mycket bättre än oss... annars spelar vi gärna. Dyra är vi. Men förmodligen bäst i världen. Och jag kan nästan en hel Eddie Meduza och en refräng av Björn Rosenström.

lördag 17 maj 2008

Ljud&ljus på Götene vårmarknad


Jag var en sväng i Götene och rattade ljud på deras vårmarknad, Sk8 lirade också. Mitt under en prisutdelning kom en kraftig åskskur, och samtidigt som jag försöker rädda högtalarna på scenen undan det värsta regnet ser jag mitt bland publiken där mixern står (under tak, dock) att det bildas en liten sjö på marken där trefascentralen, laptopadaptern och lite annat smått och gott simmar runt som glada makrillar i en guldfiskdamm. Med hjälp av en snäll Lionsgubbe som heter Bengt och hans kinaimporterade mobiltelefonstraps lyckades vi knyta fast kablarna i bordsbenen. Ljud hade vi dock, kablar torkar, ingen dog, och humöret var på topp. Efter att allt folk hade gått hem och tinat upp förfrusna tår tog sig några tjejer upp på scenen och sjöng Sk8 för full hals så hela Götene vaknade. Som sagt, varför vara sur när man kan vara blöt?

Kändisgolf



Äh. Motljus. Men det här är Anna Book och Lill-Babs, Sk8 spelade på kändisgolf på Hills GK i Mölndal till förmån för cancersjuka barn. Andreas Johnson, Thomas Ravelli, Magnus Wislander, Prinsessan Birgitta, Lasse Kroner, Lasse Åberg, Ernst Billgren, Tone Bekkestad, Janne Schaffer, Pontus Gårdinger (han hade grått skägg), Richard Herrey... det var en salig blandning. Sara Varga och Viktor Åkerblom, det var två sköna människor. Och damnit, jag var så nära att filma när Anna Book sade "if you want a nice Feta, you should go to a Greek store" men jag är en mycket dålig paparazzi.




Här ser vi Annika Sjöö och Tobias Karlsson från Lets Dance i en danslektion med barnen. Anna Book och Sk8-killarna var givetvis också med. Och tittar man riktigt noga kan man se mamma Annelie lite längre bak, vi samarbetade även senare i ett lyckat golfbilsrace - givetvis helt livsfarligt. Kombinationen Anna Book och golfbil är också helt livsfarlig, även när hon ska parkera och inte har någon att tävla mot.


Let's dance-gänget med Annika Sjöö, Viktor Åkerblom, Tobbe Karlsson och Sara Varga. I mitten ser vi en nattklubbsägare som heter Tobias, som förmodligen inte har nåt direkt med Let's dance att göra, men whatever. Man photoshoppar väl inte bort folk för principens skull?

Singer/songwriter



Dags för konsert, vi ligger lite efter i förberedelserna, men det jobbas för fullt. Den här tjejen och jag delade ut flyers via cykel en kväll, med ett tempo världen sällan skådat. Sen kastade vi mjukost på varandra, och lekte Lyfta Lindy.

Up to date


Tillbaks i Sverige igen, och återigen aktuella inlägg istället för gammal skåpmat (det där är ett mycket intressant uttryck, och jag gillar det) och vi har fått vårt första smakprov på sommarvärme. Riktigt varmt, riktigt skönt, riktigt underbart. Så jävla underbart att det måste firas. På med sommarbyxorna, mina älskade, som jag köpt billigt på rean förra hösten, men de ser dyra ut. Och tyvärr tog femton pizzor på rad under turnén ut sin rätt. Normalt sett brukar knappar ryka först, men jag tyckte det var roligare att klyva blixtlåset, så nu är gylfen öppen dygnet runt. Funkar med en skjorta över.

Internationella symboler?


Notera att bilden är mörk, (är ingen hejare på blixtinställningar på mobilkameror) det är dock i själva verket morgon i Frankfurt och vi har ett par timmar att slå ihjäl. Får syn på denna symbol (se bild) och ser kort därefter en tankspridd gubbe som går rakt in i svängdörren... givetvis åt fel håll. Med en ljudlig smäll. Förmodligen gjorde det ont, och jag vet att amerikanare är tydligare vad gäller manualer och bruksanvisningar än tyskar... men det här är inte direkt raketforskning.

Bagagevagn är bra att ha


Om man som jag har köpt på sig alldeles för mycket prylar för sitt eget välmående och knappt får igen sina väskor med god vilja och en ordentlig dos våld kommer vi till viss praktiska bekymmer på flygplatsen, när man överallt hamnar femtio meter efter de andra och måste be säkerhetsvakterna om hjälp att hitta rätt plan. Där kommer bagagevagnen in i bilden. Givetvis blir man en livsfarlig allmänfara eftersom gitarrer sticker ut åt alla håll, men folk flyttar oftast på sig när man kör över dem och man hinner enkelt och smidigt till boardingen. Trodde jag. I Kapitalistchicago kostar hyra av bagagevagn fyra dollar, och när jag kvitterat ut min dyra jävla bagagevagn, gnäller och fräser och ansluter mig till de andra på bussen mellan terminalerna (vilket är obligatoriskt eftersom O'hare är ungefär trettio gånger så stort som Nossebro) får jag en påpekan av en sur säkerhetstant som förklarar att jag inte alls kan ta min bagagevagn med mig. Fyra dollar för tre minuter och bagagevagnsjäveln var numera ett minne blott och jag släpar på mina jävla väskor igen och ser de andra killarna försvinna i folkmassan igen. Jävla amerikaner.

O'hare, Chicago


Lyd mitt råd; köp aldrig mat på internationella flygplatser. Stilla er hunger, även om det är över fem timmars väntetid, gå på planet, plundra påfyllningen av gratis snacks och be om extra bröd till maten. Gör du det ordentligt kommer flygvärdinnorna bli förbannade på dig och berätta anekdoter om dig för sina barnbarn, men det är åtminstone en billigare lösning. Ovan avbildade grillade grekiska sandwich med tillhörande vitlöksdressing och Red Bull kostade 19 dollar. Och vi som var vana att äta relativt billigt. Det tog jag igen här, med råge.

Total verbal nedbrytning

Det här är en film i sitt eget slag, dock krävs lite bakgrundshistoria. Vi vet att Brandon, den skäggige, är samma kille som spelade gitarr för Erlend när han sov (se tidigare blogginlägg) och han har uppenbarligen en stor förkärlek för practical jokes och tycker om att dra nytta av andras egenheter och svaga stunder. Just i denna video är Jimmy vid tillfället endast en blek skugga av vad han borde vara, den amerikanska influensan går hårt åt klena svenskar, Jimmy inget undantag. Brandon inriktar sig här främst på J's frisyr, hans "peacock hair" och gör en perfekt imitation över hur J ser ut på scen med gitarren i hand. Med vissa ljudeffekter. Plus att man även avhandlar att de tjejer på turnén som visat intresse för J, dock ej ömsesidigt, har varit av den stora sorten.

Det finns även en helt sanslös film (som jag ska försöka redigera, för den är ohyggligt lång) där Brandon håller en kvarts monolog där allt går ut på att redogöra för Jimmys ovanor och svaga sidor. Bland annat innehåller monologen följande:

"Fredric wakes up looking good, with the beard tight, hair shaved, and so on. You (Jimmy) spend an hour and a half, with your fucking peacock hair, and you're still the ugliest guy in the band! I know David, spends some time in the bathroom, he dyes his hair, he uses hair spray, but still, when he come out of there he looks good! You're just a slight improvement of when you woke up... and you should tuck your belly in, the other guys eat vegetables, you're the fuckin one guy keeping McDonalds alive in Sweden..."

Och så fortsätter det, minut efter minut - jag ska hitta ett sätt att klippa ut godbitarna från den. Tills dess får ni hålla till godo med den här. Den är inte lika verbal, men dock visuell och ganska direkt. Mycket nöje.

Norwegian dumpster


Okej, sorry för mycket dålig bild, men den här måste faktiskt med... det här är två skyltar som hade monterats upp utanför Champs (sportsbaren i Sheboygan) till vår ära, den översta säger "PARKING FOR SWEDES ONLY - ALL OTHERS WILL BE TOWED" (alltså parkering enbart för svenskar, övriga bogseras bort) och den understa säger "NORWEGIAN DUMPSTER", vilket syftar på att Erlend tillbringade en del tid i just den busken under förra turnén. De är för söta.

Fish


Det här är vår underbare ljudtekniker Fish, som har rattat riktigt stora artister (ej menat i omkrets) är otroligt tjock och sprattlar sig upp ur TV-soffan (han kommer inte upp på något annat sätt). Det är samme man som klämmer sig in med nöd och näppe vid matbordet när jag har ungefär tre meter mellan mage och bordskant, och som äter sirap med pannkakor istället för tvärtom, och som snackar som två och delar villa med Naked Cowboy. Love you, Fish!