På scen i Sheboygan

Även fast man är en hyfsat volymstark norrman och är beväpnad med mik är det inte så lätt att göra sig hörd mellan låtarna ibland eftersom amerikaner med rejäla lungor och stor mage nästan låter lika mycket utan hjälpmedel.

Oanständiga svenskar?

"Cause we are Swedish, and we like dancing, and when we get drunk, we lose our pantsies..." tydligen har amerikanarna baserat sin uppfattning om Sveriges befolkning på det beteende som deras svenska vänner i bandet Outshine uppenbarligen visat vid något eller några tillfällen... det här är Peter i Carbellion som gör en liten egen demonstration. Ungefär hela Wisconsin kan denna vackra sång eftersom den sjöngs i tid och otid. Och kära amerikanska vänner, vi pratar faktiskt inte med tysk accent!

When kids makes too much noise...

Här är samma ungar som nedan, och här får vi en hint om hur man uppfostrar barn i USA. Outshinestickers kan användas till mycket...

Different kind of monkey

Här är en helt underbar film med två helt underbara kids, det är lite störande ljud i bakgrunden för att vi är på en restaurang, men det går att höra ändå. De blev väldigt blyga när de skulle filmas, förstås, annars pratade de hela tiden. Franny, dottern, slog mig faktiskt i tic-tac-toe (luffarschack, tre i rad). Jag öppnade hårt och tänkte att jag skulle låta henne komma in i matchen efter ett tag, men fick tillräckligt mycket stryk för att skämmas som en hund i en månad till, minst. Max, sonen, gillade Jimmys mohikanfrisyr och tyckte att han såg ut som en "different kind of monkey", "and now he's gonna eat bananas!" Sagt och gjort, Jimmy fick en liten ful banan och var glad och nöjd, sedan såg vi på film tillsammans och var barnvakter för en timma när mamman åkte ut på ärenden. Jag fick hålla för ögonen på Max när det hände något läskigt i filmen, för Franny var detta inte lika farligt, eftersom hon är en tuff tjej. Däremot gömde hon sig bakom soffan när det var några som kysstes i filmen, för det var äckligt...

Fore!

Okej, vänner, här är beviset, Fredrik Kretz spelar moderatbandy och han gillar det. Faktum är att han tillämpade nybörjartur eller något liknande, för vi kan faktiskt bevittna en mycket vacker sving värdig viss respekt. Notera den naturliga uppställningen och den graciösa finishen, och hur sjukt nöjd han är efteråt. Låt gå för att han går lite för djupt i uppsvingen och knäböjer lite för mycket innan bollkontakt, men man vinner tävlingar på kvalitet, inte estetik. Klippet är filmat på John Slatner's (vår polare och bilkontakt, som bor i Salem) gräsmatta, och vi använde ranchbollar som han, eh, lånat på obestämd tid från traktens golfbana. Nu har med andra ord hela bandet något slags fallenhet för golf. Säg det inte till någon.

NBA - Milwaukee Bucks vs. Boston Celtics

Go, bucks go! Vi drog ned till Bradley Center i Milwaukee, fick en helt egen svit för att Cameron hade lämpligt nog kommit över fem fribiljetter (a' 131 dollar styck) och åt givetvis sjukt mycket pizza och drack inte särskilt kalorisnåla drycker och blev en del av den amerikanska sporthysterin nar Bucks utjämnade till 99-99 en halv minut innan ordinarie matchtids slut. Tyvärr sjabblade de bort det lik förbaskat i slutändan, men de kämpade väl. Stora killar. Riktigt stora. Till och med Cameron ser liten ut bredvid dem, även fast han ar ungefar dubbelt så tjock.

Pure rock n' roll

Det här är Cameron, den beskedlige och mycket vänlige mannen ni såg i ett tidigare inlägg med en stor kanin på magen. Som ni kan utläsa av ovan visade bild är han världens snällaste gubbe som tar hand om två barn och en grinig sambo och är snäll mot sin hund, som ni redan vet har vissa brister (man kan inte vara rumsren jämt, gammalt hundordspråk). Och det är kanske lite essensen här också, att man kan inte vara en snäll och vänlig arrangemangsbokare för Ticketmaster eller småbarnspappa hela dygnet igenom, iallafall inte om man på lediga stunder sjunger i Carbellion.

Kulinariska mästerverk...

Well, alla kök har sina specialiteter, och på samma sätt kan det ibland vara svårt att välja mellan två olika maträtter. Det här är pasta och pizza. Samtidigt. Pizza med ost och makaroner. Fast ärligt talat ganska god, men låt det inte komma ut offentligt. (Okej, jag vet att jag blandade cornflakes och ris under gymnasietiden mest för sakens skull, men man blir äldre med åren, och utvecklar något slags god smak, vilket normalt inte innefattar makaroner och pizza i samma mening).

Vanen är död!

Vår kära van drog sin sista suck efter en resa från Madison till Port Washington. Med en trasig topplockspackning hostade den sig ända fram till en bensinmacksparkering, därefter kissade den något uppgivet på sig och tog farväl (kylarvätskan rann ut över hela asfalten). Vila i frid du underbara, fula, sönderkörda, ihoptejpade van, vi älskar dig. Nu får vi lita till våra tjocka och skäggiga och snälla amerikanska vänner, och till den fantastiska amerikanska tåginfrastrukturen, som är lite bortglömd och inte riktigt hittar sin plats i kontinenten som styrs helt och hållet av pengar, chips och bilar. Men det brukar lösa sig, sånt där.

Däckbyte två

De amerikanska vägarna går hårt åt vår stackars van, här avbildad på väg till Madison för lördagens gig. Tyvärr något försenat på grund av ytterligare ett däckbyte. Lämpligt nog precis bredvid en kvällsöppen Grand Ol' Tires, vilka gladeligen bytte däcket för sjuttio dollar. Så nu har vi två däck som tillsammans är dyrare än bilen i sig. Giget gick dock bra, vi hann nästan i tid... som ni ser har vi även tejpat ihop kofångaren, vilket givetvis inte är en vital del. Får vi gaffa ihop motorn är det väl aningen värre.

Däckbyte 1

På väg till Indianapolis fick vi vara med om att reservdäcket på en Ford Aerostar -91 tydligen mest var där för syns skull, inte för att monteras. Det passade inte! Och när man inte har något reservhjul får man köra på fälgen, vilket gör att däcket ser ut ungefär så här efter ett par miles.

Eau Claire-tripp

Här är Fredrik o jag på väg till Eau Claire. I bakgrunden syns en rauk. Detta är samma kväll som vi fullständigt jammade skiten ur Stones Throw i världsmästerskapen i blues på Open Jam Night. Amerikanarna fick känna sig överkörda av den svenska bluesmaskinen, vilket vi givetvis tyckte var väldigt trevligt.

Noterat

En kunskap man bör ha med sig i bagaget när man reser till USA är att ALDRIG beställa cola med is i. Om ni applicerar Arkimedes princip förstår ni efter en liten stund (beroende på person, givetvis, men det är inte raketforskning) att om man fyller ett helt glas med is får man försöka leta efter colan någonstans på botten av glaset. När man beställer cola utan is får man oftast en ganska förnärmad min från servitrisen av okänd anledning. Är det för att man liksom listat ut deras knep? Måste man förklara sig? "Nej, snälla vän, jag beställer cola utan is för att jag råkar gilla cola mer än vad jag gillar is, och dessutom för att det faktiskt är sjuttiofyra minus ute och ni faktiskt fortfarande har snö i april."

Andra iakttagelser är att det finns häftklamrar i ungefär två komma fyra procent av alla dagstidningar. Tidningarna håller inte ihop längre än till tredje sidan, några faller på golvet, några breder nöjt ut sig på bordet och försvårar tillgång till mat (vilket givetvis är en bra hälsofaktor i just detta land) och andra praktiska detaljer, men amerikanarna är glada och nöjda ändå, vecklar ihop sina trehundrafemtionio lösa sidor som vid det här laget ligger utspridda över hela rummet. Sparar man in på häftklamrarna? Är det tanken? Man har dock inga problem med att förpacka varenda jävla tuggummi i tjugo meter papper i ett paket á fjorton bitar. Jag ser inga problem med att använda resealable bags med tjugofem bitar som ligger tillsammans och mår jättebra istället för att separera dem bättre skyddade än radioaktivt material. Spara papper? Nä. Och kan man inte hitta tuggummi som inte smakar laboratoriefrukt? Visst, du luktar inte gammal mat i munnen eftersom syntetmangon har neutraliserat allt du kommer lukta (och smaka) för ett par timmar framöver. På vissa områden skulle jag vilja ha lite mer... vad heter det... finess?

På begäran

Okej, här är den, men på högst egen risk. Låt ingen under 25 någonsin få se det här, det är mycket provokativt material. På riktigt. Jag har lovat mig själv att aldrig lägga ut det här, men efter ett stort antal påtryckningar är jag tvungen. Förlåt. Jag är givetvis oskyldig till den pedagogiska nidhandling det innebär att ha lärt de stackars amerikanerna dylika ord. För att vara ärlig har jag naturligtvis inte en aning om var de fått det ifrån. Jag har aldrig lärt mig ord av den här kalibern. Jag har aldrig ens tittat åt en kvinnostjärt, ens på television när jag varit tvungen, då har jag nämligen blundat. Förmodligen vet jag inte ens vad något av orden som avhandlas på ovanstående videoklipp ens betyder. Med andra ord är jag helt och hållet oansvarig för det man nu kan beskåda via ett enkelt musklick på denna före detta relativt anständiga blogg, och bör ej heller hållas straffskyldig till eventuella efterräkningar. Förstår ni det? FÖRLÅT!!!

Svenskalektion 2

Jimmy försöker lära Melanie från Madison några lämpliga användbara svenska ord som hon garanterat kommer att ha stor användning av i olika sammanhang. Efter att ha delat ut de två första benämningarna till mig respektive Fredrik fanns det uppenbarligen enbart en kandidat kvar till den sista titeln... till Jimmys stora förtret ;)

Och lägg märke till att "Å" är ett "A" "with a fucking prick, you know?"