Sailing, bigtime

Tre grabbar och en fransman hittade efter fem dagar hem till Bequia välbehållna, vindpinade och solbrända. Undertecknad har en vacker, kolabrun färg med doft av nöt, dock endast fläckvis eftersom allt förmodligen kommer ha flagnat bort innan hemkomst. Dock är detta ytterligare ett äventyr att lägga till berättelser för eventuella barnbarn. Som alltid träffar man intressanta karaktärer, likt mannen på bilden ovan, som kallas Lördag och har en taxibåt med svensk flagga på. Överlycklig blev han, när han träffade människor av samma härkomst, och bjöd oss på fest och ville sälja fisk i ett och samma andetag.

Hemkomsten förresten, RyanAir landar på Säve på fredag klockan 22.00 med ett svenskt band ombord, och de eventuella västindianer vi lyckas smuggla med oss i väskorna.

Seglingen hem till Bequia var en upplevelse. Ganska hög sjö för landkrabbor som oss. Då toaletten på båten var mer eller mindre ur funktion eftersom ventilen låg under vatten (toaletten använder saltvatten och riskerar att svämma över om man använder den under färd med upprört hav) var det i det närmaste raketforskning att försöka kissa ombord. Om man försökte göra det i havet var det av intresse att undvika livbåten och även sina egna kläder samt försöka klamra sig fast vid båten med båda benen och minst en hand.

Snorkla på Tobago Cays är alltid en hit. Du hinner knappt komma i vattnet innan du närapå slår huvudet i en sköldpadda, vilka simmar runt som det vore den mest naturliga sak i världen. Vattnet har samma färg som i reseguiderna, och i korallreven finns alla möjliga märkliga fiskar och färger, krabbor och sjöstjärnor, bläckfiskar och stingrockor. Önskar man hade haft en undervattenskamera. Det häftigaste är ändå sköldpaddorna, eftersom de är rätt stora. Genom snorkelglaset ser de dessutom ut att vara minst två meter långa.

Vårt sällskap på segelturen var en fransman som kockarna Staffan och Patrik kallar för Fritzl i syfte att skrämma upp Jocke lite, men i själva verket var han väldigt harmlös och väldigt snäll och före detta VD för ett mjukvaruföretag. Troligtvis har han levt ensam lite för länge och blev aningen sentimental när han drack rödvin och lyssnade på vacker musik, en av kvällarna grät han en skvätt när vi spelade Cornelis för honom, men i övrigt var han en duktig och pålitlig kapten och vi lärde oss lite franska och segling på kuppen. Och hur man gör sandwich med äggröra och lök.