Moneymakers

När vi lirade på Jack's på lördagen var den en hel del gäster som verkade uppskatta vår musik. Vid dylika tillfällen brukar vi ta för vana att lägga ut en liten hatt som man kan lägga pengar i, för att ge uppskattningen ytterligare en dimension. Den ytterst hängivne restaurangbesökaren som lade en amerikansk tjugodollarsedel verkade dessvärre inte uppfatta den relativt tydliga fingervisningen, utan han hittade ett eget ställe att lägga pengarna på. I högtalaren. Sedeln försvann djupt ner i innandömet på monitorlådan, varvid vi skruvade isär den helt och hållet, vilket tog en bra stund. På bilden ser vi Simple (han kallas så) som gärna ville hjälpa till. Han fick sjunga lite Marley med oss som tack för hjälpen (med andra ord ingen hittelön. Svenskar är snåla, särskilt om undertecknad räknas till tidigare nämnd grupp människor.)

En hel del har hänt sedan sist jag skrev. Bland annat är hela laptopen ominstallerad efter ett ganska elakt virus som tog över samtliga internetfunktioner. Viruset gav sig till känna kort efter att Jahrett som står i baren på Moskito lånat datorn för en stunds vuxenunderhållning på särdeles tvivelaktiga sidor, vilket naturligtvis inte har något samband.

Min nya hobby är att gå upp tidigt och se olika delar av ön. Vilket leder till skoskav och solbränna och roliga minnen. Sprickor i foten får man också, vilket skapar behov av en fotfil eller två. Då mina engelskakunskaper sträcker sig ungefär dit, och damen i snabbköpet inte förstod hälften, medförde dåligt tålamod ett besök på den lokala järnaffären medförande inköp av sandpapper modell sjukt grovt för behandling av förhårdnad häl. Funkar utmärkt.

En försenad födelsedagspresent kom häromdagen, uthämtad i tullen mitt i Port Elizabeth (granne med immigrationsverket, vår käre ovän Lewis som ville slänga ut oss ur landet har mot alla odds faktiskt börjat hälsa på mig) under granskning av två bistra tulltjänstemän, varav en kvinna, som tydligt lättade upp när jag försökte bjuda dem på svenskt knäckebröd och Kavli mildost på tub. Sjukt roliga presenter. Jag försöker gömma svenska flaggor överallt, två syns tydligt i baren på Jack's, dock osäker på om någon i personalen upptäckt dem än.

Noterat är även en dialog på Skype mellan Carlos och Lindy idag. Carlos fick temporär tunghäfta och glömde hälften av alla svenska ord han lärt sig, men lyckades ändå få fram "Tjena brorsan" "käften", "läget" och ett ord för det kvinnliga könsorganet som censureras just för tillfället av det faktum att mormor kommer få denna text i utskriven form.

Minns ni filmen på bloggen från begravningen där en lokal musiker sjunger Enrique Eglesias med en sällan skådad inlevelse? Jag införskaffade i ett svagt ögonblick hans cd med lokala sånger, och intressant är att en av låtarna, Only on Bequia, är liveinspelad på förra årets bluesfestival med Robert Wells på piano. Låten finns på youtube, dock ej med Wells, men live på Coco's på gitarr och djembe. Älskar killen. Jag har mött honom tre gånger, och varje gång har han spelat Hero för mig med fel refrängackord på en sliten gitarr förmodligen för att jag ska bli imponerad över att han kan lira europeisk musik. (Det låter naturligtvis lika illa när tre vita killar från Sverige sitter och försöker spela reggae för lokalborna. Jag ska importera karibiska musiker till Göteborgskalaset och försöka få dem att lira Nationalteatern.)

Snart läggdags. Morgondagen bjuder på resa till Tobago Cays, hemresa i skrivande stund ej planerad. Bilder på sköldpaddor utlovas. Och ödlor och flodhästar, i mån av utbud.