Måste bara slänga upp den här filmen, som är från bröllopet. Den visar gamle Rudolf som dansar loss med bartendern till Christofers ljuva stämma. Detta är vid den tiden på festen där bara järngänget orkar hålla igång och dansa (med tanke på genomsnittsåldern på sällskapet borde den teoretiskt sett inträffa efter ungefär en kvart). Rudolf gillade oss, för övrigt. Vi får komma till Tyskland och spela om vi vill. Jag kan lätt tänka mig en tripp dit, och kanske även att komma någon gång per år och bada i hans pool här på ön, det hade inte gjort särskilt ont.
Har för övrigt kommit underfund med att det enda som händer vid tjugosex års ålder är att det blir dyrare att åka tåg. Den enda tituleringen "ungdom" vi tjugofemåringar hade kvar har nu försvunnit, och vi är nu officiellt dömda till ett liv i vuxendom, misär och ansvar. För övrigt har jag hört från säker källa att det inte går att komma närmare trettio än tjugosju, men det är internt mellan mig och min allra käraste möbel.
Har blivit ganska bra polare med en del folk som bor här på ön. Det kommer bli trist att lämna dem sen, men en given semester om något år eller två. För övrigt känns det som att detta blogginlägg bör nå grande finale innan den beryktade tjugosexårssentimentaliteten infinner sig. Over and out.
2 kommentarer:
FANNS DET INGEN BRUD? Aahhh vi måste få veta! Gifte han sig med en get (hm det är väldigt intressant detta med getter, de är i sanning mångsidiga), eller med en annan karl, med bartendern eller vaddå???
well, rudolf är bara värden, och två av hans tyska gäster gifte sig. det hindrar dock inte rudde från att dansa loss lite.
Skicka en kommentar