Om man som jag har köpt på sig alldeles för mycket prylar för sitt eget välmående och knappt får igen sina väskor med god vilja och en ordentlig dos våld kommer vi till viss praktiska bekymmer på flygplatsen, när man överallt hamnar femtio meter efter de andra och måste be säkerhetsvakterna om hjälp att hitta rätt plan. Där kommer bagagevagnen in i bilden. Givetvis blir man en livsfarlig allmänfara eftersom gitarrer sticker ut åt alla håll, men folk flyttar oftast på sig när man kör över dem och man hinner enkelt och smidigt till boardingen. Trodde jag. I Kapitalistchicago kostar hyra av bagagevagn fyra dollar, och när jag kvitterat ut min dyra jävla bagagevagn, gnäller och fräser och ansluter mig till de andra på bussen mellan terminalerna (vilket är obligatoriskt eftersom O'hare är ungefär trettio gånger så stort som Nossebro) får jag en påpekan av en sur säkerhetstant som förklarar att jag inte alls kan ta min bagagevagn med mig. Fyra dollar för tre minuter och bagagevagnsjäveln var numera ett minne blott och jag släpar på mina jävla väskor igen och ser de andra killarna försvinna i folkmassan igen. Jävla amerikaner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det ser lite torrt ut bland dina kommentarer David! härlig blogg! du e med om både det ena och den andra! har aldrig lekt lyfta lindy... xD ser fram emot ytterligare en lyckad songersongwriter konsert!
pussar och kramar
Charlotte
Skicka en kommentar