Vanen är död!

Vår kära van drog sin sista suck efter en resa från Madison till Port Washington. Med en trasig topplockspackning hostade den sig ända fram till en bensinmacksparkering, därefter kissade den något uppgivet på sig och tog farväl (kylarvätskan rann ut över hela asfalten). Vila i frid du underbara, fula, sönderkörda, ihoptejpade van, vi älskar dig. Nu får vi lita till våra tjocka och skäggiga och snälla amerikanska vänner, och till den fantastiska amerikanska tåginfrastrukturen, som är lite bortglömd och inte riktigt hittar sin plats i kontinenten som styrs helt och hållet av pengar, chips och bilar. Men det brukar lösa sig, sånt där.